Gitarre und Ziehharmonika

Zwei Nachbarn ich hab, wo ich wohne
- der eine ist sentimental
- laut höre ich ihn deklamieren
von Sorge, des Lebens Qual.

Zum Teil ist er düster und bitter
und melancholisch bizarr,
zum Teil etwas trunken elegisch
und manchmal singt er zur Gitarr´.

- Der andre ist munter und lustig,
vulgär und grob absurd.
Für ihn sind die Sorgen, der Kummer
nur Einbildung, Betrug.

Er grübelt niemals, er freut sich
am Leben, sagt zu ihm "ja",
will pfeifen und singen und spielen
auf der Harmonika.

- Ich mag diese zwei nicht mehr hören!
- doch hab mich gewöhnt mit der Zeit;
der eine er gleicht meiner Jetztzeit,
der andre der früheren Zeit.

© Willi Grigor, 2017,
aus dem Schwedischen:

Gitarr och dragharmonika

Två grannar jag har i min boning
- den ene är sentimental
- jag hör honom högt deklamera
om sorg och livets kval.

Ibland är han dyster och bitter
och melankoliskt bisarr,
ibland litet svärmiskt elegisk
och sjunger ibland till gitarr.

- Den andre är munter och lustig
och bondsk och grovt burlesk.
För honom är sorg och bekymmer
blott skrymt och skrock och fjäsk.

Han grubblar ej alls, han skrattar
åt livet helt sonika
och visslar och sjunger och spelar
på dragharmonika.

- Man tröttnar att lyssna på sådant!
- och dock har jag vant mig därvid;
den ene han liknar min nutid,
den andre min gångna tid.

Gustaf Fröding