| | Gitarre und Ziehharmonika
|
| 1 | | Zwei Nachbarn ich hab, wo ich wohne |
| 2 | |
- der eine ist sentimental |
| 3 | |
- laut höre ich ihn deklamieren |
| 4 | |
von Sorge, des Lebens Qual. |
| |
|
| 5 | |
Zum Teil ist er düster und bitter |
| 6 | |
und melancholisch bizarr, |
| 7 | |
zum Teil etwas trunken elegisch |
| 8 | |
und manchmal singt er zur Gitarr´. |
| |
|
| 9 | |
- Der andre ist munter und lustig, |
| 10 | |
vulgär und grob absurd. |
| 11 | |
Für ihn sind die Sorgen, der Kummer |
| 12 | |
nur Einbildung, Betrug. |
| |
|
| 13 | |
Er grübelt niemals, er freut sich |
| 14 | |
am Leben, sagt zu ihm "ja", |
| 15 | |
will pfeifen und singen und spielen |
| 16 | |
auf der Harmonika. |
| |
|
| 17 | |
- Ich mag diese zwei nicht mehr hören! |
| 18 | |
- doch hab mich gewöhnt mit der Zeit; |
| 19 | |
der eine er gleicht meiner Jetztzeit, |
| 20 | |
der andre der früheren Zeit. |
| |
|
| 21 | |
© Willi Grigor, 2017, |
| 22 | |
aus dem Schwedischen: |
| |
|
| 23 | |
Gitarr och dragharmonika |
| |
|
| 24 | |
Två grannar jag har i min boning |
| 25 | |
- den ene är sentimental |
| 26 | |
- jag hör honom högt deklamera |
| 27 | |
om sorg och livets kval. |
| |
|
| 28 | |
Ibland är han dyster och bitter |
| 29 | |
och melankoliskt bisarr, |
| 30 | |
ibland litet svärmiskt elegisk |
| 31 | |
och sjunger ibland till gitarr. |
| |
|
| 32 | |
- Den andre är munter och lustig |
| 33 | |
och bondsk och grovt burlesk. |
| 34 | |
För honom är sorg och bekymmer |
| 35 | |
blott skrymt och skrock och fjäsk. |
| |
|
| 36 | |
Han grubblar ej alls, han skrattar |
| 37 | |
åt livet helt sonika |
| 38 | |
och visslar och sjunger och spelar |
| 39 | |
på dragharmonika. |
| |
|
| 40 | |
- Man tröttnar att lyssna på sådant! |
| 41 | |
- och dock har jag vant mig därvid; |
| 42 | |
den ene han liknar min nutid, |
| 43 | |
den andre min gångna tid. |
| | | |
| | | Gustaf Fröding |
| | | |
| | | |
| | | Die Deutsche Gedichtbibliothek |
| | | https://gedichte.xbib.de/ |
|
|

|