In der Jugend

Es glitzert so wunderschön funkelnd im Bach,
es zwitschert so froh in den Föhren.
Hier liege ich faul, wie ein nutzloser Sohn
im Schoß meiner Mutter, die Erde.
Es trillert und duftet und leuchtet und lacht
vom Boden und Himmel, was freudig mich macht.

Es ist wohl der Wind, der mir Botschaften bringt
von glücklichen Tagen, die dämmern.
Mein Blut ist in Unruh, ich bin wohl verliebt
- in wen bloß? - in alles, das atmet.
Mein Wunsch ist, dass alles was kreucht, läuft und fliegt
in Mädchengestalt sich an mich fest schmiegt.

© Willi Grigor, 2019, aus dem Schwedischen:

I ungdomen

Det glittrar så gnistrande vackert, i ån,
det kvittrar så lustigt i furen.
Här ligger jag lat som en bortskämd son
i knät på min moder naturen.
Det sjunger och doftar och lyser och ler
från jorden och himlen och allt jag ser.

Det är, som om vinden ett budskap mig bär
om lyckliga dagar, som randas,
mitt blod är i oro, jag tror jag är kär
- i vem? - ack i allt, som andas.
Jag ville, att himlens och jordens allt
låg tätt vid mitt hjärta i flickgestalt.

Ur Gitarr och dragharmonika

Gustaf Fröding, 1891